20 oktober
I onsdagsmorse akte vi 3 fran St Lucia& Natalie fran Ssenyange till Lake Nabugabo som ligger ungefar 30 minuter fran Masaka. Val framme (efter x antal stopp& arenden som skulle utrattas!) mottes vi av riktigt frascha bungalows med alldeles EGNA badrum. Vi blev heltokiga! El& rinnande vatten pa samma stalle. Africa- lyx om nagot. Det var bara vi fyra som var gaster pa hela stallet, men vi njot av utsikten over sjon& lag stilla i solen& pa terassen& laste bocker (jag ar inne pa min 3'e bok pa den 3'e veckan.. jag ar definitivt sjuk) Nar vi kom tillbaka till skolan i torsdagskvall hittade Maria en trevlig surprise i sangen, mr rat hade bestamt sig for att halsa pa. Dagen efter kopte vi rattgift i olika former& la ut, men saklart har de inte rort det. Sa det var val bara en klantig jakel som ramlat ner fran takbjalken i sangen.. Har iallafall fatt ett par oronproppar av Freddie, sa nu sover jag som en bebis igen..
I fredags hade vi ocksa en hogst intressant dag. Vi akte med en av lararna, Madame Florence for att halsa pa hennes dotter Maria som bor ca 35 minuters boda-boda resa utanfor Masaka i skogen med hennes far foraldrar. Florence har inte rad att ha henne pa var skola& inte heller kan hon halsa pa henne sa ofta. Sa vi betalade resekostnaderna for henne dit& dar blev man serverad en historia sadar en fredagsformiddag.. Dottern Maria's pappa hade dott en manad innan hon foddes 2005, endast 23 ar& han lag begravd i farforaldrarnas tradgard.
I lordags var det ju fodelsedagsfirande& kidsen hade verkligen sett fram emot pool besoket pa Tropic Inn. Sa vi knodde in oss 6 vuxna& over 30 barn i skolbussen (med 10-12 "european size"- platser) Efter ett tag av instangda& svettiga i den bussen kom det fram att ojsan, vi har ingen bensin.. Da var det bara att hoppa ut igen& vanta pa att en av lararna skulle cykla& kopa en dunk med bensin. Standigt denna ostressiga tillvaro som vi av nagon anledning blir stressade av. Men man borjar lara sig att det ar the African lifestyle& de forstar liksom inte varfor man har sa brattom& vad det ar for fel med att 20 pers vantar i 1 timme nar en annan klipper sig.. Men ungarna uppskattade iallafall poolbesoket som tusan, de var i plurret i over 5 timmar! Pa kvallen fick jag lite vacker fodelsedagssang av tjejerna pa rummet& vi lyxade till med med Pringles, choklad& ballerinakex som mamma skickat med i hemlighet i resvaskan.
Igar var vi antligen& halsade pa Ssenyange& herregud vad ungar dar var. Inte riktigt som hos oss.. Vi har ungefar 30 borders (pa barnhemmet)& sen kanske 200 ytterligare som kommer till skolan pa dagarna. Dar har de over 300 som bor dar alltid& tjejerna bor i rum mitt pa skolgarden. Forstar om det blir lite stressigt ibland, men rektorn& hans fru hade verkligen ett akta engagemang& atmosfaren var riktigt harlig!
Eftersom vi inte riktigt har fullt upp 24/7 har man fatt en hel del tid att tanka over situationen har& vad det ar jag ar har for. Jag har kommit fram till att jag inte kanner mig behovd har pa skolan& att absolut ingenting forvantas av mig. Har darfor bestamt for att avsluta min volontartid pa St Lucia den 30'e oktober, efter bara 1 manad har istallet for 2. Kommer istallet som sagt aka till Jinja en dag for att forsranna (tydligen ett av varldens basta white water river rafting, i Nilen dessutom!) &sedan en vecka till Rwanda med Maria, Freddie, Natalie& Alice. Efter det aker jag& Maria till Lake Bunyoni i sodra Uganda& relaxar i ca 10 dagar. Efter det aker vi tillbaka till St Lucia over helgen 19-21 november for parent's day& graduation. Sista veckan innan hemresa (21-27 november) kommer spenderas i Kampala& da ar vi alla vi 3 fran St Lucia. Tanken ar att jobba pa ett barnhem dar som volontar, vilket Jenny som var har nere pa St Lucia gjorde veckan innan hennes hemresa. Vi vill aven hinna med lite last- minute shopping innan flyget saklart...
Passar pa att tacka sa hemskt mycket for alla fodelsedagshalsningar! &ett speciellt tack till Annika& Aldo& co som donerat 2000:- for mig att spendera pa skolan& ungarna. Det ar otroligt mycket pengar har& ni forstar inte hur fantastiskt det ar. Kolla in deras fina blogginlagg pa http://daaldo.blogg.se
Until next time.. LOVE!
Min underbara Erica! Blir nästan tårögd när jag läser allt du går igenom, upplever och inser där nere i Afrika! Tänker såklart tillbaka på min Bangladesh resa och även om jag bara var där i två veckor och inte bodde Lika i ödemarken som du gör så OJ vad jag känner igen mig. Jag vet exakt vad du går igenom och jag inspireras och ser upp till dig! Du är stark och underbar och att du klarar detta och får perspektiv på livet kommer ge dig så otroligt mycket! Visst, det är inte världens undergång att tröjan du så gäärna ville ha är slut, eller att du inte kan gå ut den fredagskvällen för att du måste jobba över, eller att fu är pank en vecka. För du har tak över huvudet, el, vatten, mat och jag vet inte vad. Hur orättvis är världen? Men en sak är säker. I uländer vet dom vad sann lycka är och dom behöver inte materiella ting för att känna glädje. Och det, det är minsann förbaskat underbart att lära sig. Saknar dig <3
